Tuppen Ernst är nu i tupphimlen.
Vår fina tupp Ernst, har det visat sig, har ett antal skavanker som gör att vi tvingats ta beslutet att ända livet för honom. Det handlar främst om svaga ben och ögoninflammation. Han har helt enkelt inte möjlighet att ta sin roll i hönshuset som det är tänkt. När man pratar med bönder eller veterinärer om detta är det lika glasklart som iskallt – nacka honom direkt, inget att öda tid och pengar på. Det är ju bara en tupp! Hårt att höra. Det känns som om tuppar är ett av de minst önskade djur vi har; jag hoppas verkligen att dom inte fattar detta själva.
Så idag hände det; vi tog hjälp av en rutinerad djurnackare (processen kan lätt ses på Youtube för den som är intresserad). Jag kände mig för harig för att göra det själv, samtidigt som jag vill lära mig hur man gör inför fortsättningen. En åtgärd som gjorts i alla tider men som idag känns väldigt långt borta för de flesta av oss. Och köttet då – jo vi trodde det skulle ligga i frysen och bli en Coq au vin senare i höst. Men vår kunniga medhjälpare rekommenderade inte att göra mat av sjuka tuppar, så så fick det bli.
Hoppas du nu mår bra i tupphimlen, Ernst!