Som ny i en kommun kan det vara en utmaning att lära känna människor och komma in i lokalsamhället. Min strategi har varit att engagera mig i föreningslivet; Naturskyddsföreningen, Rotary och Omställning Sigtuna, konstföreningen i Odensala, den lokala vägföreningen som några exempel. Lite mycket med tanke på heltidsjobb med mycket resor och övernattningar i kombination med utveckling av den egna gården, men himla roligt och viktigt. Har senaste veckan varit med och lett en paneldebatt om hållbar livsmedelsförsörjning samt ett publiksamtal kopplat till en pjäs om grisuppfödning som gavs på Kulturlänken i Märsta. Spännande och kul!

Och det blir så mycket roligare när man börjar känna folk och morsa lite mer till höger och vänster. Som infödd är ju detta naturligt, men som nyinvandrad ”märstaian” klart mer utmanande.

Vi matar hönsen.

Vi matar hönsen.

Jag märker en skillnad jämfört med storstan – här ute är det lite lättare att se varandra och urskilja individer i mängden. Även om de flesta är pendlare som jobbar på annan plats, så möts man ibland i den stora mataffären, på promenadstigen, vid brevlådorna, vid hönsen etc. Riktigt trevligt! Jag tror vi framöver behöver en engagerad lokal sammanhållning där vi kan hjälpa varandra – oavsett var vi bor. Men på vilket sätt kan nog variera. Har du några tips på mötesplatser och enkla sätt att lära känna varann i närområdet? Inte minst för våra nyanlända från andra länder. Min fru Heléne har börjat gå på ”kompisfika” – ett enkelt och trevligt sätt för nyanlända att träffa en infödd svensk och för henne att få inblick i andras världar och erfarenheter. Win-win!